Det som just nu känns intressant med idéen är att man vänder på det traditionella - "tavlan tolkar dig". Frågan är hur? Detta känns som min första våg av tvivel på den här idéen och vet ännu inte hur jag skall parera det.
På vilket sätt kan tavlan kommunicera sin tolkning av dig och ur bygger jag underlaget till det? Den skulle kunna luta sig mot modern psykologisk forskning eller på ett gammalt kodspråk som användes vid spanskt stilleben måleri på 1600 talet. Kanske spelas det upp en röst som ställer olika frågor som betraktaren omedvetet svarar på med sin blick? Inspiration av dada collage? Eller kan den helt och hållet luta sig mot mig och mina åsikter? Eller blir det i så fall en tavla som talar om hur lik du är Simon istället för att koncentrera sig på dig. Nej, så vill jag inte ha det, åskådaren skall känna att han eller hon står i fokus.
Att dela upp målningen i många små delar som attraherar olika sidor hos människan är vad jag vill uppnå. Men hur gör jag det utan att den känns för godtyckligt eller banalt för att man som besökare skall uppskatta det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar