Uppspänd

Idag kom äntligen Gustav och spände min duk. Jag själv mår avsevärt mycket bättre och ser så klart fram emot att sätta duken i bruk.

Uttorkad

Jag klarade flygresan men spenderade hela natten böjd över toaletten. I min svaga tillstånd glömmer jag bort mitt möte med Henrik. Under dess svaga timmar tappar jag fattningen en aning och misstror min nya projekt beskrivning. Lyckligtvis kommer snabba och stärkande svar under dagen som får mig på bättringsvägen.

Dublin 4

Idag är det hemfärd. Men innan besöker jag Merrion Sqaure Park och Dublin National Museum och kan konstatera att jag hade behövt mer tid. Dessvärre är jag orolig över att gårdagens ostron gör sig allt mer påminda...

Dublin 3

Idag besökte jag Howth, en halvö ca 40 min resa från Dublins innerstad. Jag tog bussen ända upp till toppen av berget som liknade en vulkantopp med illgrönt gräs och utspridda enplans villor till lava. I hamnen festar jag på ett halvt dussin stora ostron och moule mariniere, utsökt!

Dublin 2

Dagen börjar med ett besök på vackra Trinity Collage för att sedan avlösas av resans höjdpunkt - Francis Bacons ateljé. Väl framme på Hugh Lane Gallery möts jag av en lokal Bacon expert vid namn Mark (då Katy Fitzpartick fått förhinder). Till min förtjusning var Mark en strålande guide och föreläsare som under en och en halv timme visade mig runt gav en "breif introduction" om Bacons konstnärskap. Ateljén var förbluffande, helt klart min starkaste museumupplevelse någonsin. Det kaos av färgburkar, tidningsurklipp, champange kartonger, sönderskurna dukar och impulsiva nyanstester målade direkt på väggarna gjorde installationen på över 7000 delar till en kraftfull presentation av ett genuint och kompromisslöst sinnestillstånd. Dessvärre kunde jag inte ta några bilder inne på museet, vilket gjorde att jag övervägde att köpa en något väl dyr fotobok om Bacon bostad och ateljé men nöjde mig till slut med en intervjubok skriven av David Sylvester som omgående insöp min fulla uppmärksamhet då detta visade sig var ett väl rekommenderat tips från Tom.

Dublin 1

Regnet hänger luften, men verkar hålla sig. Dublin är fantastiskt vackert och inbjudande, 12 grader mot Stockholms 0 gör en avsevärd skillnad för lusten att promenera. Jag besöker tips från guideboken och korar Marsh's Library som dagens höjdpunkt. Ett bibliotek skapat av en man av sällsynt aktsamhet. Då han höll biblioteket öppet för studerande på Trinity Collage, var han noga med att låsa in dem som ville läsa i de finare böckerna i små burar som fortfarande stod kvar. Marsh släppte inte ut dem för än han kontrollerat att boken var i samma skick han överlät den. Ikväll skall jag med på en vandring runt om i Dublin för att få höra historier om ond, bråd död knutna till vissa platser i staden. Hur det blir får regnet utvisa.

Projektbeskrivning 2

TITEL
Den fula Art Directorn

VAD
Mitt examensarbete är en undersökning i måleriets möjligheter och begränsningar som visuell kommunikationsform. Projektet kommer resultera i minst två målningar som avser att förmedla mitt förhållningssätt till mig själv som kreatör och vad som särpräglar min förmåga att uttrycka mig.

VARFÖR
Jag vill på ett uppriktigt och intressant sätt visa vem jag har utvecklats till efter 3 år på Beckmans genom att lyfta fram den förmåga som jag vill gå vidare med efter examen. Projektet avser även att förvärva mångfalden av det personliga uttrycket som jag tror är vitalt för skolan och dess moderna förhållande till utveckling. Min ambition är att göra det som jag känner är rätt för min profil i ett framtida klimat och visa det med högsta möjliga nivå på kvalitet och eftertanke.

Första dagen i ateljén

Målningar utan applikationer

Jag kommer lägg tonvikt på måleriet och för djupa mig inom det. På fredag åker jag till Dublin för att besöka Francis Bacons ateljé och samtala med Katy på Hugh Lane Gallery. Jag kommer även att från och med nu försöka uppdatera bloggen med mer visuellt material som visar var jag befinner mig.

Är det detta jag vill?

Detta kanske inte riktigt blir den tavla jag ville göra. Min ambition var inte att outa folks sexuella böjelser, min ambition var att outa mig själv och mitt måleri. Utbildningen byter till hösten namn till visuell kommunikation vilket min tavla kort och gått kommer att bli. Motivet till tavlan kanske skulle kunna ha med den här processen att göra och visa alla besökare vad skolan öppnar upp för. Hade det funnits en etablerad acceptans för måleri på Beckmans hade mitt velande förmodligen inte varit så utdraget. Men att acceptera måleri som ett kommunikativt uttryckssätt i en modern reklamvärld är inte lätt. Min obeslutsamhet måste få ett slut och mitt examensarbete måste få ett fokus.

Sponsor?

Tavlan som outar våra underliggande intressen och inbjuder oss till att tala mer om dem. Så länge man inte skadar någon är jag självklart för en öppenhet inför andra människors böjelser. Vem skulle kunna tänka sig att sponsra den här typen av mångfald och samtidigt flagga för sympatisk ton? Min första tanke var tidningen VICE men inser snart att en organisation som för frågorna kring sexuell acceptans på ett mer seriöst och humant sätt är att fördra. Dessutom vore det bra att de jag ingår samarbete med kan tillföra mer än finansiering. Jag undersöker möjligheten till ett samarbete med RFSU.

Konkretiserande av syfte och effekt

När talar en blick som tydligast? Vilket sammanhang spelar bra med en målning?

Min nya ingång är att fokusera på fetischer. Den voyeuristiska ingången känns mycket mer given än mina tidigare idéer. Här talar blicken och jag som åskådare kan känna mer konkret för vad tavla säger till mig - blicken står i fokus. Målningen medför en viss distans som jag tror lättare bjuder in en åskådare, även den aspekten känns nu mer befogad och rätt placerad. Äntligen finner allt ett relevant och fungerande sammanhang.

För att vara analog måste man vara stark

Det man som besökare möjligtvis kommer att fråga sig är: varför är det en målad tavla? Varför inte foto eller en skärm? Är det rätt teknik på rätt plats? Vad tillför det att den är målad - att ha gjort den personligt inkorrekt? Om nu objekten på tavlan är viktiga varför inte använda den teknik som redovisar dem mest korrekt och effektivast?

Det är inte första gången som jag resonerar kring de här frågorna om måleri. Varför behövs måleri? En bild som är gjord av en person utan mekanisk hjälp får ett mer personligt uttryck. Kan en målning vara ärligare för att den inte är exakt korrekt?

Hur utnyttjar jag måleriets fördelar i just den här idéen? Gör jag det över huvudet taget?

I vilken stund spelar andras blickar roll?

Idéen med att redovisa vilka produkter och kläder som betraktaren tittat på istället för att utgå från konsthistoriska eller psykologiska symboler känns faktiskt mer intressant. Frågan är hur intressant detta skulle vara för en riktig kund att sponsra detta? Verket kritiserar snarare vårt sätt att resonera kring shopping och objektifiering än att få besökaren att gå med sin lista till NK och köpa sakerna. Men måste det vara avsikten? Kan det kanske anses som ett modigt grepp av ett etablerat varuhus att belysa effekterna av sin egen vara.

Det vore såklart också intressant att blanda upp de "fina objekten" från NK med det billiga från t.ex HM och IKEA. Kanske är NK fel samarbetspartner? Kanske är Bukowskis eller ett annat auktionsverk mer intressant? För dem skulle det vara en mer effektfull reklam installation eftersom genomsnittet av alla åskådares blickar skulle bli mer intressant för alla som planerar att delta i aktionen. De objekt som fått många och långa blickar blir det förmodligen mer tamp om, medan de som få lagt märke till kanske kan lutar åt blivande klipp?

Ur besökarens ögon

Om jag vore en besökare på utställningen, hur skulle jag ta till mig mitt projekt?

Jag ser en stor tavla. Två, tre personer som står i kö för att få stå framför en kamera medan de tittar på tavlan. En rubrik som säger Tavlan som analyserar åskådaren undertill vidrör en text om hur vår blick dras till det som till på något sätt attraherar oss. Jag läser beskrivningen för hur installationen fungerar. Till slut är det min tur att ställa mig framför tavlan. Jag tittar på tavlan i ett tag och tycker den är fin. Efteråt väntar jag på ett kort som visar tavlans analys av mig. Jag blir aningen överraskad eftersom jag förväntade mig en annan form av svar på kortet. Jag trodde kanske att det skulle stå en formulering i linje med ett horoskop från veckorevyn. Det bekanta kommentaren om den moderna människans fallenhet att identifiera sig med produkter och dess koder slår mig först nu. På kortet kan jag se vilka produkter som jag återkom till flest gånger och vilka jag spenderade längst tid att titta på. Är detta en rättfärdig analys av mig? Är den relevant? Ja, det kanske den är. Men blir jag sugen på att köpa kläderna? Nej, tveksamt om det ens är en uttalad avsikt.

Skulle detta verkligen var intressant eller är allt jag gör att sparka jag in en öppen dörr med en märklig shopping lista och en dyr kamera?

Fromen för det ytliga undermedvetna

Vårt ytliga undermedvetna skall stå i centrum. Men för att jag skall kunna presentera detta och söka ekonomiskt stöd hos Brindfors (NKs nuvarande byrå) krävs en kul och lättsam form kring detta.

Tänker mig att projektet består av följande sex delar.

1. Tavlan
2. Eye track -kamera (med tillhörande väggdel)
3. Redovisningskort
4. Utskriftsmaskin
5. Poster som berättar om projektet.
6. Webbregister/hemsida

Känner produkerna oss bättre än vad vi själva gör?

För tillfället känner jag mig ganska fäst vi det här spåret med bjuda in ett varuhus till min tavla. Mitt examensarbete kommer fortsätta kretsa kring hur vi låter reklam tala till oss. Och samtidigt som det skulle kunna bli en funktionell kampanj bli det också en tydlig kommentar. Kanske till och mer tydligare än vad den var tidigare.

Kan produkter säga vilka vi är?

Jag har funderat vidare på ett eventuellt samarbete med ett varuhus. Projektet kallas fortfarande för "Tavlan som analyserar åskådaren" men diskussionen handlar istället mer om vår ofrivilliga identifikation med objekt och vad de säger om oss.

Låt säga att min 200x110 m tavla är full med diverse produkter från NK och att zonerna blir långt fler än vad jag planerat (ca 40st). Åskådaren tittar och fastnar vi olika objekt. När denne är klar mottar denne ett kort med resultatet.

På det eleganta kortet som skrivs ut står det: Så här tolkade tavlan dig, Burberry rock 8999kr, LeCreuset stekpanna 1395 kr, Bridge weekend bag 7659 kr.

Vi är vad vi ser, en produkt säger mer än tusen ord, vi lever i materiell värld och allt kommunicerar, låt ditt undermedvetna skriva dig en önskelista.. På det här viset kvarstår en mycket intressant diskussion, installationen beskriver åskådaren på ett sätt som är väldigt vanligt att vi beskriver andra på utan att kanske tänka på det. Stil och objekt spelar en enorm roll och för din talan kanske längre än vad den borde. Genom att svara på frågan vem du är med märken och pris framhävs en absurd verklighet. Samtidigt som vi får distans till den och får underlag till diskutera den. Samtidigt som man undrar vill jag verkligen uppfattas så här? så kommer vissa av oss säkerligen se den lilla lappen aningen för en shoppinglista.

En del av en serie

Sedan Tobii kom med sitt dyra besked har jag haft svårt att komma till ro med nya ingångar. En variant som slagit mig är att låta tavlan vara en del av ett tredelat svar på ett och samma ämne. De andra två delarna skulle då vara en reklamkampanj och en text.

200 x 110 cm

Idag kom mitt material, duken mäter 200 x 110 cm och skall spännas av en professionell tavelspännare eftersom materialet är så pass dyrt och jag själv aldrig hanterat en så stor duk förut.

Hur jag skulle jag kunna få råd?

Nu har jag vridit och vänt på hur jag skall kunna få råd till att hyra utrustningen.

1. Jag söka efter finansiär som på förhand kan tänka sig att köpa tavlan innan den klar.

2. Jag utför min idé ihop med ett varumärke. Jag tänker kanske ett varuhus med ett brett och visuellt vackert sortiment skulle kunna utgöra motivet. Ett exempel på detta skulle kunna NK. Självklart blir examensarbetet då till något annat än en kommentar på konst och reklam.

3. Jag skuldsätter mig.

Kostnadsförsalg från Tobii

Jag har mottagit ett preliminärt beslut från Tobii där jag då kan hyra deras basutrustning i två veckor för 30 000kr vilken känns som en tveksamt utgift.

Upptäckten av spädbarn

I dag var en dag av möten och samtal med nya människor. Jag beställde även material till en 2 x 1,1 meter duk och gjorde djupdykning i hur eye tracking -forskning går till på spädbarn under det s.k. spädbarnslabbet på Uppsala Universitet. Det som intresserar mig med den forskningen är att det inte bygger på annan kommunikation med deltagaren än vad han eller hon säger med sin blick och man kan på så vis ungefärligt beräkna känslomässiga kopplingen till en bild. Detta skulle kunna vara en intressant kontakt att diskutera med gällande de skisser och förslag på motiv jag kommer ha klara tills måndag nästa vecka. Det skulle också kunna vara en källa för relevant form av mjukvara.

Tobii 4

Pratade precis med Tobii för tredje gången. De sa att de var intresserade efter att ha läst min projektbeskrivning och inväntar svar från deras nya marknadschef. Troligtvis skulle de kunna ge mig svar nästa måndag... Jag fortsätter med undersöka fler eye track företag.

Tobii utlovar ett visst hopp och det känns som att det kommer gå. Men gör det inte det måste det finnas en back-up strategi. Något mer än min tidigare ingång med hörlurarna. På vilket annat sätt skulle "reklamen" kunna på ett lika interaktivt och tilldragande sätt?

Wrap up - vad, hur, varför?

Vad vill jag?
Betona skillnaden mellan reklam och konst.

Hur säger jag det?
Genom att vända på förhållandet mellan konstverk och åskådare.

Varför?
Därför att jag själv står inför en brytpunkt. På fredag lämnar jag in min ansökan till Mejans magisterprogram och kommer kanske att överge reklambranschen för gott efter 5 år och våga satsa på att bli konstnär.

Föhållandet till min mottagare

Jag kan inte låta bli att se på den här idéen som en transaktion från reklam till konst. Därför skulle ett fokus just kunna vara brytpunkten mellan konst och reklam. Tavlan symboliserar konst och kameran reklam. Det de har gemensamt är mottagaren, men hur de förhåller sig till honom eller henne skiljer dem åt. Den viktigaste insikten som åskådaren kan göra är kanske just att reflektera över det förhållandet.

Vad vill jag och vad vill jag inte

Jag inte vill att åskådare skall känna är "Fin tavla, men det där med kameran kändes bara onödigt" eller "Finns ju ingen som helst grund till den här slutsatsen. Bara flum. Typiskt att alla reklamare måste leka forskare för att kännas sig smarta. Varför gjorde har gått på Beckmans över huvudet taget?".

Jag vill att tanken som slår åskådaren skall vara "Va, är det så uppenbart? Hur kan den det? Otroligt" eller "Tänk att det är så här reklam fungerar, jag är analyserad och måttad efter vad jag skall tycka om. Egentligen är det här inte något speciellt, det är bara att vi inte tänker på att det är så här gårdagens reklammakare såg oss - Man mellan 18 - 35..." eller "Här har vi skillnaden mellan konst och reklam. Reklam dömer mig, medan hos konsten får jag förhålla mig hur jag själv vill, jag behöver inte uppmanas till något till annat än att reflektera".

Kort och gott vill jag att folk skall kunna ta till sig verket snabbt. Jag vill också att verket får dem att funderat på ett sätt de inte hade gjort annars.

Tobii 3

Idag pratade jag med Anna Bergvall som skall se över min förfrågan efter att jag skickat en projektbeskrivning som jag formulerade så här:

Arbetsnamnet för det här projektet är - "Tavlan som analyserar åskådaren". Min idé är att vända på det traditionella förhållandet mellan verk och åskådare.

Jag kommer att ta fram en stor tavla (ca 2x1m). Detta motiv kommer icke märkbart ha 6 olika zoner som attrahera olika sidor hos åskådaren. Jag hoppas med Tobii´s hjälp kunna registrera åskådarens blick och få fram data som analyseras och redogörs.

Mitt mål är bl.a. att visa hur eye tracking -teknik kan användas på i ett annorlunda sätt. Men också skapa underlag till en design- och reklamorienterad diskussion kring hur ser på bilder och vad det säger om oss.

Tobii 2

Fick kontakt med Tobii idag och skall gräva vidare i mina förutsättningar att samarbeta tillsammans med dem. Hoppas på mig något form av definitivt svar under nästa vecka, eftersom att samarbetet med dem är så pass vitalt för den här idéen.

Hur tänker tavlan?

Det som just nu känns intressant med idéen är att man vänder på det traditionella - "tavlan tolkar dig". Frågan är hur? Detta känns som min första våg av tvivel på den här idéen och vet ännu inte hur jag skall parera det.

På vilket sätt kan tavlan kommunicera sin tolkning av dig och ur bygger jag underlaget till det? Den skulle kunna luta sig mot modern psykologisk forskning eller på ett gammalt kodspråk som användes vid spanskt stilleben måleri på 1600 talet. Kanske spelas det upp en röst som ställer olika frågor som betraktaren omedvetet svarar på med sin blick? Inspiration av dada collage? Eller kan den helt och hållet luta sig mot mig och mina åsikter? Eller blir det i så fall en tavla som talar om hur lik du är Simon istället för att koncentrera sig på dig. Nej, så vill jag inte ha det, åskådaren skall känna att han eller hon står i fokus.

Att dela upp målningen i många små delar som attraherar olika sidor hos människan är vad jag vill uppnå. Men hur gör jag det utan att den känns för godtyckligt eller banalt för att man som besökare skall uppskatta det?

Tobii

Mitt första steg är att kontakta Eye track företaget Tobii och försöka förankra ett samarbete. Jag har även funderat över hur stor roll psykologen skall ha och hur jag skall komma i kontakt med rätt person/psykolog/forsakre... Just nu känner jag att den exjobb inte är avsett och kommer förmodligen inte bidra med några tvär vetenskapliga insikter och där med kanske inte måste vila på så tungt på "psykologens" deltagande.