Tavlan hängs på väggen och fram för tavlan bygger jag en smal bit vägg. Denna fungerar både som installationsyta för kamera och som informationsskylt för projektet.
söndag 28 februari 2010
Utställningsskisser
Skissade lite på hur man skulle kunna installera tavlan med viss insyn och samtidigt skapa förutsättningar för att eye track -tekniken skall kunna fungera.
Tavlan hängs på väggen och fram för tavlan bygger jag en smal bit vägg. Denna fungerar både som installationsyta för kamera och som informationsskylt för projektet.
Tavlan hängs på väggen och fram för tavlan bygger jag en smal bit vägg. Denna fungerar både som installationsyta för kamera och som informationsskylt för projektet.
lördag 27 februari 2010
Insyn
Funderar på den fysiska utställningen skall se ut. Kan det vara en nackdel att se tavlan innan man ställer i zonen för eye trackning? Då vet man vad det är man skall få se och missar möjligheten till en första blick av tavlan samtidigt som man är eye trackad. Men å andra sidan vill jag att alla på utställningen skall kunna se tavlan utan att behöva stå i kö en och en...
fredag 26 februari 2010
Projektbeskrivning
TITEL
Tavlan som analyserar åskådaren.
VAD
En tavla som, genom att vända på den traditionella bedömningsrelationen mellan verk och åskådare, provocerar åskådaren att uttala sin personliga reflektion kring tavlan.
HUR
Med hjälp av en psykolog komponerat jag motiv till en stor tavla. Motivet har olika zoner som attraherar olika grundläggande sinnesstämningar. När åskådaren tittar på tavlan läser en s.k. eye tracking –kamera åskådarens ögonrörelser och räknar hur åskådarens blick prioriterar tavlans olika zoner. När åskådaren lämnar eyet racking -området får denne en utskrift på hur tavlans analys av honom eller henne blev.
VARFÖR
Most people are other peole. Their thoughts are someone elses opinons, their lives a mimicry, their passions a quotation.
Oscar Wilde
Jag upplever att människor i vår bransch tenderar att ansluta sig till en kollektiv uppfattning. Det finns viss trygghet i att inte tänka själv, utan istället adoptera etablerade åsikter och begränsa sina egna inom dem. Att imitera är en grundläggande teknik för att lära sig, att censurera sin åsikt är prioritera ambitionen att passa in i en grupp framför ansträngningen att bidra med sig själv. En kreatör som är för rädd för att uttala ”dåliga idéer” kommer aldrig bidra till att gruppen exploaterar sin uppgift, utan snarare får den att implodera.
Min avsikt är att på utställningen få folk att skapa en personlig åsikt som de vill prata om i relation med mitt verk. Ingången till detta tror jag är att låta ett objekt uttala sig om åskådarens egen person.
Jag skapar en situation som vänder på den traditionella bedömningsrelationen mellan verk och åskådare. Eftersom att verket inte uppmanar åskådaren att ha en åsikt, tror jag att chansen till att han eller hon skapar en mer genuin sådan ökar. Motivationen till att interagera med verket kommer ur den outtömliga nyfikenheten på sig själv hur vi uppfattas, vilket blir relevant för mitt ämne.
Mitt mål är att inte att ta fram en rättfärdig psykoanalys av åskådaren, utan att få dem att själv reflektera över min tavla i relation till dem själva (och läsa vartenda ord av texten om bakgrunden till verket).
Tavlan som analyserar åskådaren.
VAD
En tavla som, genom att vända på den traditionella bedömningsrelationen mellan verk och åskådare, provocerar åskådaren att uttala sin personliga reflektion kring tavlan.
HUR
Med hjälp av en psykolog komponerat jag motiv till en stor tavla. Motivet har olika zoner som attraherar olika grundläggande sinnesstämningar. När åskådaren tittar på tavlan läser en s.k. eye tracking –kamera åskådarens ögonrörelser och räknar hur åskådarens blick prioriterar tavlans olika zoner. När åskådaren lämnar eyet racking -området får denne en utskrift på hur tavlans analys av honom eller henne blev.
VARFÖR
Most people are other peole. Their thoughts are someone elses opinons, their lives a mimicry, their passions a quotation.
Oscar Wilde
Jag upplever att människor i vår bransch tenderar att ansluta sig till en kollektiv uppfattning. Det finns viss trygghet i att inte tänka själv, utan istället adoptera etablerade åsikter och begränsa sina egna inom dem. Att imitera är en grundläggande teknik för att lära sig, att censurera sin åsikt är prioritera ambitionen att passa in i en grupp framför ansträngningen att bidra med sig själv. En kreatör som är för rädd för att uttala ”dåliga idéer” kommer aldrig bidra till att gruppen exploaterar sin uppgift, utan snarare får den att implodera.
Min avsikt är att på utställningen få folk att skapa en personlig åsikt som de vill prata om i relation med mitt verk. Ingången till detta tror jag är att låta ett objekt uttala sig om åskådarens egen person.
Jag skapar en situation som vänder på den traditionella bedömningsrelationen mellan verk och åskådare. Eftersom att verket inte uppmanar åskådaren att ha en åsikt, tror jag att chansen till att han eller hon skapar en mer genuin sådan ökar. Motivationen till att interagera med verket kommer ur den outtömliga nyfikenheten på sig själv hur vi uppfattas, vilket blir relevant för mitt ämne.
Mitt mål är att inte att ta fram en rättfärdig psykoanalys av åskådaren, utan att få dem att själv reflektera över min tavla i relation till dem själva (och läsa vartenda ord av texten om bakgrunden till verket).
torsdag 25 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Utvärdering av idéer
Dags att se över och bestämma mig för en av mina idéer. Dessa känns hittills som de mest intressanta ingångarna.
TRYGGHETEN I ATT INTE TÄNKA SJÄLV
Vissa saker skall inte förklaras, men det hindrar inte människor från att försöka och gemensamt enas om en sanning. En uttalad åsikt tar över och en outtalad förglöms.
DEN OMVÄNDA HIERARKIN
Jag tar sista chansen att vända på allt ihop, produkten skapas efter "reklamen". Frågan är går detta? Idag blir vi mer vana vid att reklamkampanjer liknar utbyggnader av produkterna än påträngande annonser som säger åt mig vad jag skall göra. Är det då överhuvudet taget möjligt att vända på hierarkin? Eller bli det bara en mycket udda produkt det utgår ifrån?
LÅTA TAVLAN TOLKA ÅSKÅDAREN
Det händer att man testar annonser med så kallad eyetrackning. Hur skulle samtliga besökares eyetrack se ut om jag anslöt sådan teknik till min tavla? Det skulle på så sätt skapas ett nytt verk utifrån det jag gjort, allmänhetens syn på min tavla. Om tavlan dessutom var tillräckligt stor för att kunna delas upp i olika zoner som innehöll olika känslor eller "betydelser", skulle det finnas i ett intresse av besökaren/åskådaren i att få veta vilken zon man tyckte var mest intressant och på så sätt "låta tavla tolka dem" som individer. Varje besökare får veta hur tavlan tolkade den genom att lämna sin emailadress. Emailadresserna blir efter utställningen en användbar kontaktbank som känner till mitt måleri och utställning får på så sätt användbar eftereffekt.
VÄRLDENS MEST BERÖMDA TAVLA
Lyfta tavlan till att bli den mest berömda i hela världen. Att markandsföra ett unikt verk utan historia är en utmaning jag vill utforska.
GALLERI
Ta fram ett namn, digitalt kontor, hemsida, grafisk profil, pr-strategi etc. och låta den fysiska platsen alltid variera. Nya platser varje gång. Första utställningen blir med mig själv på Beckmans Examensutställning.
TRYGGHETEN I ATT INTE TÄNKA SJÄLV
Vissa saker skall inte förklaras, men det hindrar inte människor från att försöka och gemensamt enas om en sanning. En uttalad åsikt tar över och en outtalad förglöms.
DEN OMVÄNDA HIERARKIN
Jag tar sista chansen att vända på allt ihop, produkten skapas efter "reklamen". Frågan är går detta? Idag blir vi mer vana vid att reklamkampanjer liknar utbyggnader av produkterna än påträngande annonser som säger åt mig vad jag skall göra. Är det då överhuvudet taget möjligt att vända på hierarkin? Eller bli det bara en mycket udda produkt det utgår ifrån?
LÅTA TAVLAN TOLKA ÅSKÅDAREN
Det händer att man testar annonser med så kallad eyetrackning. Hur skulle samtliga besökares eyetrack se ut om jag anslöt sådan teknik till min tavla? Det skulle på så sätt skapas ett nytt verk utifrån det jag gjort, allmänhetens syn på min tavla. Om tavlan dessutom var tillräckligt stor för att kunna delas upp i olika zoner som innehöll olika känslor eller "betydelser", skulle det finnas i ett intresse av besökaren/åskådaren i att få veta vilken zon man tyckte var mest intressant och på så sätt "låta tavla tolka dem" som individer. Varje besökare får veta hur tavlan tolkade den genom att lämna sin emailadress. Emailadresserna blir efter utställningen en användbar kontaktbank som känner till mitt måleri och utställning får på så sätt användbar eftereffekt.
VÄRLDENS MEST BERÖMDA TAVLA
Lyfta tavlan till att bli den mest berömda i hela världen. Att markandsföra ett unikt verk utan historia är en utmaning jag vill utforska.
GALLERI
Ta fram ett namn, digitalt kontor, hemsida, grafisk profil, pr-strategi etc. och låta den fysiska platsen alltid variera. Nya platser varje gång. Första utställningen blir med mig själv på Beckmans Examensutställning.
Baklängesidéen
En ingång till att göra exjobbet utifrån en tavla är att rakt upp och ner utgå ifrån tavlan. Vilken kampanj skulle kunna ligga bakom tavlan som utförande? Vilket reklamkoncept skulle motivera kampanjen? Vilken produkt skulle passa perfekt till konceptet?
Så istället för att hierarkin är som den brukar d.v.s: produkt - reklamkoncept - kampanj - utförande, så blir det istället: utförande - kampanj - reklamkoncept - produkt. Då skulle jag alltså ta fram kampanj, koncept och produkt utöver tavlan. Kan vara en allt för väl beprövad övning för att kännas fräsch, men rolig ingång på ett arbete som är det sista man gör innan konstant tvingas följa den vanliga hierarkin resten av sitt yrkessamma liv.
Så istället för att hierarkin är som den brukar d.v.s: produkt - reklamkoncept - kampanj - utförande, så blir det istället: utförande - kampanj - reklamkoncept - produkt. Då skulle jag alltså ta fram kampanj, koncept och produkt utöver tavlan. Kan vara en allt för väl beprövad övning för att kännas fräsch, men rolig ingång på ett arbete som är det sista man gör innan konstant tvingas följa den vanliga hierarkin resten av sitt yrkessamma liv.
tisdag 23 februari 2010
Egospår
Kan ett mer egocentriskt fokuserat alternativ ge mer spets till projektet? Ex. att försöka nå ett framgångsrecept för konstnärer, utföra det och se hur resultatet blir.
måndag 22 februari 2010
En vecka klokare
Beslutet om ateljé är fattat och i eftermiddag skall jag flytta dit mina material. Det blev inte i observatoriet, men den kommer att fungera bra.
Nu återstår bara - hur tar man examen från Beckmans reklam och grafisk form med en oljemålning? Min plan är att ha en tydlig teori. I detta fall är den - Människor kräver allt för ofta en förklaring. Vi människor vill generellt sett veta vad saker och ting kommunicerar innan vi tar dem till oss. När vi ställs inför något nytt är vi ofta för otrygga med vår egen åsikt för att visa den eller stå för den innan någon annan tyckt precis samma sak. Det är tråkigt, att våga tycka eller säga fel är vad som driver idéer och visioner framåt. Denna otrygghet leder i många fall till att våra åsikter egentligen är någon annans. Det faktum, att människan är bra på att adoptera åsikter, är en av grundförutsättningarna för att reklam skall kunna fungera som den har gjort och fortfarande till stor del gör. Mitt projekt tar upp folks inbillade trygghet i att inte tänka själva.
Så här presenterade jag en eventuell strategi på delgenomgången idag:
1. Måla en tavla med inställningen att utforska och inte förklara.
2. Efter att tavlan är klar förklarar jag den på tio rationella och oavsiktliga sätt. Sedan låter jag dessa texter läsas in med en brittisk, intellektuellt klingande röst med pondus.
3. Låta dessa tio olika förklaringar fördelas på tio olika hörlurar framför tavlan på utställningen.
De som tar på sig hörlurarna drar en nitlott. Tavlan kommunicerar inte bäst genom text eller tal, den kommunicerar bäst till dem som förstår eller känner något genom att titta på den. Som att hela tiden smygtitta i facit inte gör en lärobok särskilt lärorik.
Detta skulle kanske kunna vara ett sätt att ta examen med oljemålning? Det blir inte ett arbete som kommer vinna reklampublicitet, men som ett teoretiskt examensarbete skulle det kunna bli intressant och meningsfullt tror jag.
Nu återstår bara - hur tar man examen från Beckmans reklam och grafisk form med en oljemålning? Min plan är att ha en tydlig teori. I detta fall är den - Människor kräver allt för ofta en förklaring. Vi människor vill generellt sett veta vad saker och ting kommunicerar innan vi tar dem till oss. När vi ställs inför något nytt är vi ofta för otrygga med vår egen åsikt för att visa den eller stå för den innan någon annan tyckt precis samma sak. Det är tråkigt, att våga tycka eller säga fel är vad som driver idéer och visioner framåt. Denna otrygghet leder i många fall till att våra åsikter egentligen är någon annans. Det faktum, att människan är bra på att adoptera åsikter, är en av grundförutsättningarna för att reklam skall kunna fungera som den har gjort och fortfarande till stor del gör. Mitt projekt tar upp folks inbillade trygghet i att inte tänka själva.
Så här presenterade jag en eventuell strategi på delgenomgången idag:
1. Måla en tavla med inställningen att utforska och inte förklara.
2. Efter att tavlan är klar förklarar jag den på tio rationella och oavsiktliga sätt. Sedan låter jag dessa texter läsas in med en brittisk, intellektuellt klingande röst med pondus.
3. Låta dessa tio olika förklaringar fördelas på tio olika hörlurar framför tavlan på utställningen.
De som tar på sig hörlurarna drar en nitlott. Tavlan kommunicerar inte bäst genom text eller tal, den kommunicerar bäst till dem som förstår eller känner något genom att titta på den. Som att hela tiden smygtitta i facit inte gör en lärobok särskilt lärorik.
Detta skulle kanske kunna vara ett sätt att ta examen med oljemålning? Det blir inte ett arbete som kommer vinna reklampublicitet, men som ett teoretiskt examensarbete skulle det kunna bli intressant och meningsfullt tror jag.
söndag 21 februari 2010
Insikter
I fredags hade jag handledning med Annèe och Jurgen. Jag berättade om portalerna och om mina tvivel. Ett ordentligt utförande av idéen är uteslutet, en kraftig kompromiss är vad jag kanske skulle kunna få till utställningen. Att ge den ett specifikt syfte var heller inte vad jag ville .
Vi pratade om alternativa spår. Vi pratade om hur skulle jag kunna bygga examensarbetet på måleri. Idéen känns både skrämmande och mycket tilltalande. Men hur tar man examen från grafisk form och reklam med en oljemålning?
Jag skickar ut en förfrågan om att få hyra ateljén uppe i observatoriet i observatorielunden och väntar på svar medan jag skissar ut olika ingångar till mitt beslut.
Vi pratade om alternativa spår. Vi pratade om hur skulle jag kunna bygga examensarbetet på måleri. Idéen känns både skrämmande och mycket tilltalande. Men hur tar man examen från grafisk form och reklam med en oljemålning?
Jag skickar ut en förfrågan om att få hyra ateljén uppe i observatoriet i observatorielunden och väntar på svar medan jag skissar ut olika ingångar till mitt beslut.
lördag 20 februari 2010
Reload
Det har drivit för långt ifrån grundidéen och det skulle jag ha tänkt på för tre år sedan. Det var tänkt som en ny offentlig kommunikationskanal, inte som en reklamkampanj för alkoholkommittén eller HM Etnic Beauty Collection (även om det hade varit en grym kampanj för alla möjliga kunder).
Jag vill göra något som jag inte kommer kunna göra när Beckmans är över, något som kanske heller inte skall vila på det tekniska genomförandet. Något känns meningsfullt och kul att lägga mitt fulla engagemang på.
Jag vill göra något som jag inte kommer kunna göra när Beckmans är över, något som kanske heller inte skall vila på det tekniska genomförandet. Något känns meningsfullt och kul att lägga mitt fulla engagemang på.
fredag 19 februari 2010
Jag som ville uforska, inte förklara
Tekniken som jag tänker den, är inte omöjlig, bara orimlig att hinna framställa till utställningen. Det betyder att jag inte kan hänga upp upplevelsen på endast tekniken, jag satsar på att fixa den, men fokuserar på en "twist" den förmår att förmedla. Alltså inte bara en öppen kanal á la McLuhan, som jag egentligen hade velat. Att endast se den som ett globalt förenande konstverk där "medium is the message" blir för löst, inte tillräckligt intressant utan ett autentiskt utförande på utställningen. Idéerna till vad portalen skulle kunna användas till har kokat över sedan länge. Att behöva välja och bara utföra en av dem känns skrymmande för den svällande ursprungstanken.
Tex. skulle jag sätta den i omklädningsrum runt om i världen, skulle hela projektet plötsligt handla om skam, globala skönhetsideal eller omprioritering till söka bekräftelse i en större, global offentlighet istället för en lokal? Om jag satta skärmarna endast i barer som fungerade som lunchrestauranger på dagarna och såg till att placera kopplingsskärmen med ett uträknat tidskillnad skulle man kunna se en Amerikansk version av sig själv nykter när man själv var på baren på kvällen och en full version när man var där och åt lunch. En sådan placering skulle bli en kommentar på hur vår alkoholacceptans ser ut och hur tidsbunden den är. Men det blir ju inte vad jag ville med mitt exjobb.
Tex. skulle jag sätta den i omklädningsrum runt om i världen, skulle hela projektet plötsligt handla om skam, globala skönhetsideal eller omprioritering till söka bekräftelse i en större, global offentlighet istället för en lokal? Om jag satta skärmarna endast i barer som fungerade som lunchrestauranger på dagarna och såg till att placera kopplingsskärmen med ett uträknat tidskillnad skulle man kunna se en Amerikansk version av sig själv nykter när man själv var på baren på kvällen och en full version när man var där och åt lunch. En sådan placering skulle bli en kommentar på hur vår alkoholacceptans ser ut och hur tidsbunden den är. Men det blir ju inte vad jag ville med mitt exjobb.
torsdag 18 februari 2010
Research and..
Det kanske inte är den mest realistiska idé jag haft. Allt medan jag undersöker hur detta skulle kunna fungera och inser att det finns en väldans mycket användbar (och dyr) teknik där ute som verkligen skulle kunna genomföra det här bra. Känslan av min budget kommer ha svårt att leverera värdigt på den här idéen svajar kraftigt. Sponsring skulle ta för lång tid, även om det kanske är värt ett försök. Svårt att hålla skräckbilden av sig själv stående med knackigt fungerande "skype-TV" och försvara den som något nytt och spännande. Vad krävs för att kvalitetssäkra den här idéen till utställningen? En "tight casefilm"? Nej, det måste bli mer än så.
onsdag 17 februari 2010
Vad vill jag säga?
Att vara iakttagen eller att vara övervakad? Jag undrar hur ofta jag är övervakad utan att jag inte vet om det och om någon verkligen ser mig när jag känner mig iakttagen? Om alla övervaknings kameror skulle gå åt båda vägarna skulle jag veta vem som ser mig. Skulle då falsk trygghet och ett icke existerande iakttagande vara ett minne blott?
Tryggheten i ett övervakande ligger i att den som tittar faktiskt kan ingripa i en situation när jag behöver hjälp, så känns ofta inte fallet. Vad vill jag säga? Att tryggheten ligger bottnar i förtroende? Skulle i så fall en interaktiv ljusvägg vara svaret?
Min tanke med väggen var från början att den skulle koppla ihop människor och samtidigt spela ut åsikter kring övervakningssamhället genom offentliggöra det till en kreativ plattform.
Tryggheten i ett övervakande ligger i att den som tittar faktiskt kan ingripa i en situation när jag behöver hjälp, så känns ofta inte fallet. Vad vill jag säga? Att tryggheten ligger bottnar i förtroende? Skulle i så fall en interaktiv ljusvägg vara svaret?
Min tanke med väggen var från början att den skulle koppla ihop människor och samtidigt spela ut åsikter kring övervakningssamhället genom offentliggöra det till en kreativ plattform.
tisdag 16 februari 2010
Möte med Annika och Tomas
Idag presenterade jag min idé för Tomas och Annika. Deras spontana reaktion var att min idé saknade syfte, att jag borde utnyttja tekniken i ett specifikt syfte som visade förmedlade tydligt vad jag ville säga. Vad vill jag säga? Att jorden kommunicerar globalt utan spontana möten och att en vägg som denna skulle uppmuntra till bred variation av allmänheten kreativitet, kanske är det just så för att en sådan här teknisk satsning sällan görs utan ett specifikt syfte? Men jag inser att det förmodligen skulle bli ett starkare examensarbete om jag presenterade ett speciellt bruk av tekniken.
måndag 15 februari 2010
Idag börjar examensarbetet
Vi har precis inlett examensarbetet i aulan på brahegatan 10.
Under eftermiddagen har vi en work shop tillsammans med Daniel Mencak, där alla jobbar ut sina idéer för varandra.
Jag presenterar en idé om en interaktiv vägg som jag gillar. Tanken är att långa bildskärmar skall stå på marken i offentliga rum. De är finns i tvillingpar, ca 2.5 meter höga som direktsänder med bild och ljud mellan varandra. T.ex. kan det stå en skärm i Berzelii park som är länkad med en i Washington Square Park. Väggarna blir som portaler mellan länder och ger förbipasserande en spontan interaktion med ett parallellt ögonblick någon annanstans på jorden. Jag tänker på hur människor skulle använda dessa. Man skulle kanske bestämma träff med någon som är där, en schackentusiast som aldrig lämnat sin egen stad spelar med hjälp av ett halvt schackbräde mot någon i t.ex. Moskva, en indisk gatumusiker håller konsert förfrusna finnar, folk på vägg till jobbet ser en fattigdom de aldrig tänkt på, en svensk annonsbyrå köper annonsplats på en fasad som syns på skärmen i Nairobi.
Jag reflekterar över vilken teknik som skulle krävas för att detta skulle bli riktigt bra. Helst skulle skärmen kännas som en spegel vilket betyder att videoupptagningen måste ske genom skärmen utan bilden skymmer. De skulle också ha många små zoner med en mikrofon och en högtalare med riktat ljud som gör det möjligt att viska in i någons öra.
Hur skulle detta se ut på examens utställningen i bästa fall? En vägg med en tvilling i ett annat land med samma tidszon? Kanske på ett museum, skola eller byrå i London? Bredvid skärmen skulle det visas en sammanfattande film som beskriver möjligheterna om detta blev realiserat. Kanske en uppochner vänd text som vid foten av portalen som talar om för den på andra sidan vilken del av världen jag tittar in i.
Under eftermiddagen har vi en work shop tillsammans med Daniel Mencak, där alla jobbar ut sina idéer för varandra.
Jag presenterar en idé om en interaktiv vägg som jag gillar. Tanken är att långa bildskärmar skall stå på marken i offentliga rum. De är finns i tvillingpar, ca 2.5 meter höga som direktsänder med bild och ljud mellan varandra. T.ex. kan det stå en skärm i Berzelii park som är länkad med en i Washington Square Park. Väggarna blir som portaler mellan länder och ger förbipasserande en spontan interaktion med ett parallellt ögonblick någon annanstans på jorden. Jag tänker på hur människor skulle använda dessa. Man skulle kanske bestämma träff med någon som är där, en schackentusiast som aldrig lämnat sin egen stad spelar med hjälp av ett halvt schackbräde mot någon i t.ex. Moskva, en indisk gatumusiker håller konsert förfrusna finnar, folk på vägg till jobbet ser en fattigdom de aldrig tänkt på, en svensk annonsbyrå köper annonsplats på en fasad som syns på skärmen i Nairobi.
Jag reflekterar över vilken teknik som skulle krävas för att detta skulle bli riktigt bra. Helst skulle skärmen kännas som en spegel vilket betyder att videoupptagningen måste ske genom skärmen utan bilden skymmer. De skulle också ha många små zoner med en mikrofon och en högtalare med riktat ljud som gör det möjligt att viska in i någons öra.
Hur skulle detta se ut på examens utställningen i bästa fall? En vägg med en tvilling i ett annat land med samma tidszon? Kanske på ett museum, skola eller byrå i London? Bredvid skärmen skulle det visas en sammanfattande film som beskriver möjligheterna om detta blev realiserat. Kanske en uppochner vänd text som vid foten av portalen som talar om för den på andra sidan vilken del av världen jag tittar in i.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)